DELPROJEKT

Delprojekt i bokstavsordning enligt författarnas efternamn

Cathrin Backman Löfgren

Jag är intresserad av att delta i ett nätverk kring Internet och historia.

Min lic avhandling handlar bland annat om det. För tillfället håller jag på med ett kapitel om webbsajters innehåll. (Det som är punkt 3 på informationsbladet)

Åsa Bengtsson

Jag är intresserad av studera den digitala historieskrivningen om kvinnor. Jag har inte funderat närmare på hur ett sådant projekt skulle utformas, men några tankar kring detta utgår från en aktuell utredning om skolans historieböcker. Ann-Sofie Ohlanders utredning Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i historia (SOU 2010:10) är ingen munter läsning för kvinno- och genushistoriker. Utredningen slår fast att skolans läroböcker fortfarande är en historia om män. I den ena boken efter den andra finns endast ett fåtal kvinnor namngivna, exempelvis drottning Kristina, dagens prinsessor och Kerstin Hesselgren. I en bok nämns inga kvinnor efter 1700-talet. I en annan nämns Anna Lind och Anna-Greta Leijon som offer för brott. Och så vidare. Ohlander undrar hur denna bild, av en värld utan kvinnliga aktörer påverkar dagens ungdomar. Hon menar att det knappast bidrar till att ge flickor positiva självbilder eller kvinnliga förebilder i historien. Hon ser en stor fara i att skapa en historia utan kvinnliga förebilder och endast skriva om manliga, som dessutom, i hennes mening, skapar allt för snäva mansideal.

Man kan fråga sig hur läroboksförfattarna tänker när de fullständigt ignorera över 30 års forskning om kvinnor och genus. Men, i det här fallet är det ju mer aktuellt att titta närmare på hur det ser ut på nätet? Hur är det med mitt eget studieobjekt, Vita Bandet, en kvinnlig, kristen nykterhetsorganisation som har funnits i Sverige sedan år 1900? På dess hemsida finner jag en bild av organisationens förebild Fraces Willard, amerikansk vitbandist aktiv före sekelskiftet 1900. Men, var är alla de svenska vitbandisterna undrar jag? Var är Emelie Rathou, grundaren och Sveriges mest kända kvinna vid 1900-talets början? Var är Kerstin Hesselgren, Sveriges första kvinnliga riksdagsledamot? Var är Vira Eklund, Frisinnad riksdagsledamot? Var är Maria Sandström som stred mot Ivan Bratts systembolag för sin rätt att öppna en alkoholfri restaurang och troligen var en av Stockholms mest kända kvinnor vid sekelskiftet? (Ett kändisskap som inte minst berodde på att hon fick försvara sin restaurang i domstol.)

Anledningen till att en amerikansk pionjär pryder organisationens hemsida är att Vita Bandet inte har studerats och analyserats. Av den anledningen vet dagens vitbandisterna inte att deras föregångare var celebriteter, rösträttskämpar, politiska aktörer osv. Och om inte de själva vet, hur ska då andra veta? Vilka kvinnliga förebilder framställer andra kvinnoorganisationer och hur är det med könsblandade organisationers förebilder på nätet? Hur presenterar de politiska partierna de kvinnliga politikerna i det förflutna? Eftersom nätet är ett av, om inte det främsta, instrumentet i skolungdomarnas sätt att söka fakta i skolarbetet och det främsta redskapet i ungdomars liv idag, är det intressant och angeläget att studera om och hur kvinnor i det förflutna framställs som förebilder.


Fredrik Björk

Bland annat har jag funderat en del på hur den akademiska historiekulturen ser ut på nätet, även hur institutionella aktörer (kommuner, museer, organisationer etc.) arbetar med historia på nätet. En annan sak är historiskt bildmaterial på nätet - hur det används, var det kommer ifrån etc - privatpersoner vs. institutioner etc. Men detta är bara tidiga tankar, vill gärna ha hjälp med att utveckla dem.

Mia Cronqvist

idé om att analysera bunkernostalgi och kallakrigskommers på nätet.


Johan Dietsch


Lars Edgren

Om presentationen av 1 maj på amerikanska sajter


Ainur Elmgren

Interaktiva läromedel på nätet

I mitt pågående postdok-projekt ”Bilden och lärandet” har jag intervjuat lärare och granskat erbjudandet på tryckta läromedel i historia för gymnasiet. Under projektets gång har jag även bekantat mig med de alternativ som finns tillgängliga på nätet – antingen genom lärarnas egna initiativ, genom elevernas självständiga sökningar, eller genom renodlade läromedelspaket som erbjuds av förlag och företag. Skolorna har numera möjlighet att köpa användarrättigheter och lösenord till läromedel på internet. Detta kan få omvälvande effekter på undervisningens utformning i framtiden.
Hur fungerar nätbaserade läromedel konkret? Det hänger på utvecklarens innovationsförmåga. Ett konservativt alternativ är att samla ihop material (bilder, texter, källor, inspelningar o dyl) i ett arkiv som läraren guidar runt eleverna i. Det finns dock också möjligheter att locka eleverna till interaktion med läromedlet, till exempel med en interaktiv karta som visualiserar en historisk epok. Via animation och möjlighet att välja mellan olika funktioner åskådliggörs historiska processer och förändringar.
Som exempel på en animerad karta med vissa interaktionsmöjligheter kan nämnas multimediaprojektet om det ”Stora Fosterländska Kriget” på http://english.pobediteli.ru/. Jag har tidigare samarbetat med en svensk läromedelsförläggare som har skissat på ett liknande koncept på temat ”Europa på 1700-talet”. Det ryska exemplet visar också på problem som oundvikligen uppstår när interaktionsmöjligheterna är förutbestämda. Trots att de nya läromedelslösningarna tycks engagera eleverna direkt och erbjuda möjlighet till interaktion, är de ändå styrda och skapta under mer eller mindre uppenbara ideologiska förutsättningar. Vilken information inkluderas, vilken utelämnas? Kan läromedel på nätet erbjuda något mer än en ”god” historia? Finns det ett sätt att skapa läromedel som interaktivt lär ut kritiskt tänkande, analytisk förmåga och ett intresse för källorna som leder eleven till att ställa följdfrågor i stället för att acceptera berättelsen eller stänga av programmet?
Problemet med läromedel, tryckta eller nätbaserade, som erbjuder historia i form av ett tillrättalagt narrativ, är att eleverna lätt finner mycket mer engagerande berättelser på annat håll. De konkurrerande berättelserna måste utmanas i undervisningen genom att intressera eleverna för historisk forskning i sig, inte bara historiska ”fakta”. Jag vill jämföra nätets historieproducenter med skolornas och ta deras pedagogiska metoder på allvar. Ett urval av webbaserade läromedelspaket kommer att kontrasteras mot självständiga sajter med pedagogisk ambition och politiskt budskap (som english.pobediteli.ru). Vilka metoder till historieförmedling används och vilka möjligheter finns för eleven att ställa motfrågor?


Rasmus Fleischer

Konspiracism som historiekultur

Efter att jag år 2006 hade antagits som doktorand vid Nationella forskarskolan i historia stod jag inför valet mellan två vitt skilda avhandlingsplaner. Det ena projektet – som jag av olika skäl inte valde att gå vidare med då – gällde fenomenet "konspiracism" som också var ämnet för min magisteruppsats, Populism och apokalyps (2005).

Avsikten var att skilja mellan konspirationsteorier i allmänhet (som kan vara sanna eller falska) och konspiracismen, en löst sammanhållen världsbild med anspråk på att kunna förklara i stort sett allt som skett i historien och sker i samtiden, och som ex negativo härbärgerar en specifik uppsättning politiska ståndpunkter. Jag kom då fram till att konspiracismen bäst kan förstås som "en process av sammanlänkning", där enskilda uppgifter ges ett större mytiskt djup av hur de sätts i samband med varandra. Här finns uppenbara men outredda paralleller mellan konspiracismen som politisk metod och world wide web som medium för hypertext.

Min uppsats var en diskursanalytisk undersökning av tre textarkiv. Två av dessa hämtades från trycksaker: en väckelsekristen tidskrift och en publikation med nyandlig prägel. Det tredje, mest omfångsrika och metodologiskt mest intressanta var den omfångsrika webbsidan Politiken.biz, som till stor del bestod av artiklar kopierade från alldeles vanliga dagstidningar. Andra texter diskuterade specifika fall där det kan ha funnits skäl att misstänka faktiska sammansvärjningar med koppling till t.ex. militär- eller läkemedelsindustri. Oavsett vilka intentioner som författarna till dessa texter hade, länkades de på webbsidan Politiken.biz samman på ett sätt som frammande en större konspiracistisk världsbild där alla orsakssamband återfördes till tanken på en enda superkonspiration, ett enhetligt subjekt bakom alla historiska skeenden, en slags demonisk version av Hegels världsande. Resultatet upprepar påfallande ofta, in i minsta detalj, den berättelse vars mest ökända variant står att finna i Sion Vises Protokoll.

Politiken.biz var bara ett exempel i mängden på webbsidor som med fördel kan studeras som exempel på en typ av historiekultur, där nätets möjligheter till copy'n'paste och hyperlänkning utnyttjas till max. En än större utmaning utgörs av webbsidor med mer diffus avsändare, som det relativt populära diskussionsforumet Vaken.se. Det är ytterst svårt att sätta fingret på en gemensam politisk nämnare för de som tar del i diskussionerna där, men med forumet som bas har det ändå formerat sig en politisk rörelse som även agerar på gator och torg.

"Sanningsrörelsen", som de själva gärna kallar sig, förefaller i hög grad hållas samman av en viss uppfattning om källkritik, där kritik blir liktydigt med en maximal skepsis mot alla orsakssamband som i etablerade massmedier hålls för sanna. Den som misstror officiella förklaringar till vad som hände den 11 september länkas hastigt vidare till misstro mot antropogena klimatförändringar och teorier om att flygplan systematiskt besprutar befolkningen med psykoaktiva kemikalier. Genom allt detta löper ett mycket stort intresse för att teckna långa historiska linjer, där ett och samma subjekt som antas ha stått bakom båda sidor i andra världskriget nu är i färd att bygga upp en "new world order".

Konspiracismen är inte ny utan har sitt ursprung i den franska revolutionens efterspel. Men om konspiracism tidigare har varit mer av ett mobiliserande redskap för specifika och ofta marginaliserade politiska rörelser, leder konspiracismen som nätbaserad historiekultur till mobilisering av en mer diffus typ av politisk mobilisering.

En viktig faktor i detta, tror jag, är det allmänna behovet av urval ur ett överflöd av information. Om massmedier tidigare har stått för en stor del av detta urval, kräver nätets informationsöverflöd till ett behov av att nya metoder utvecklas. Googles sökmotoralgoritmer eller Facebooks automatiserade rangordning och filtrering av länkar är ett par exempel på nya tekniker för urval, men även konspiracismen kan ses som en sådan teknik för att skapa ordning ur överflöd. Dess samspel med sökmotorerna är utpräglat: den intresserade lär sig snabbt vilka "kodord" som kan läggas till en sökning för att snabbt hitta till texter som sätter in ett historiskt skeende i konspiracistiska orsakssamband.

Jag tänker mig att en angelägen undersökning skulle kunna göras av hur nätbaserade kanaler skapar förändrade förutsättningar för en specifikt konspiracistisk historiekultur och därmed sammanhängande politisk subjektivitet. Rimligtvis skulle detta ske genom att studera hur processer av sammanlänkning framträder i utvalda nätforum, exempelvis svenska Vaken.se, som erbjuder ett mycket omfattande källmaterial. Något som heller inte bör förglömmas är betydelsen av dokumentärt präglade filmer (t.ex. Zeitgeist och Loose Change) för att skapa gemensamma referenspunkter och länka samtida konspirationsteorier till tidigare världshistoriska skeenden. Nätet är inte bara ett textmedium och digitaliseringen förändrar inte bara distributionen av information, utan i lika hög grad produktion och konsumtion. På ett teoretiskt plan finns förutsättningar för en givande korsbefruktning mellan materiell medieteori och perspektiv på historiebruk.


Malin Gregersen

I Sverige finns många bloggare med starkt intresse för historia som också har en förankring inom universitetsvärlden. I första hand doktorander och forskare med förankring i historierelaterade discipliner (men kanske även studenter och journalister?)

skriver och delar med sig av tips, tankar och erfarenheter från en akademisk miljö där historia på olika sätt står i fokus. Bloggen är ett semiformellt forum - där skribentens privata och yrkesmässiga sfär möts och där inläggen ofta är av reflekterande karaktär men där vad som helst inte kan sägas. På sidorna kommenteras böcker, utlysningar, utställningar, andra forskare och nyheter som kommer från andra internetfora men också som baseras på egna erfarenheter "IRL". En läsupplevelse, ett seminarium, en kurs eller ett utställningsbesök kan ge upphov till ett blogginlägg där innehållet också länkas till webbaserade kommentarer kring det inträffade. En utställningshemsida, en erfarenhet, någon annans kommentarer - allt detta bildar tillsammans ett finmaskigt interaktivt nät där gränserna för vad som bedöms som intressant och relevant förändras beroende på bloggskribentens avsikter, bakgrund och bloggstil. På så sätt fungerar bloggarna som spridare av kunskaper av olika ursprung, både geografiskt, kulturellt och socialt. Olika bloggar har olika karaktär, vissa länkar kontinuerligt till varandra och deltar i ett ständigt pågående samtal som förs på nätet, medan andra i större utsträckning kommenterar utifrån erfarenheter som sker på andra arenor. Kommentarsfunktionerna spelar också olika roll i olika typer av bloggar, ibland är de ett utrymme för diskussioner, ibland för samtal av mer personlig karaktär, och ibland saknas de helt. I marginalerna finns också ofta någon form av bloggroll - där andra bloggare listas, liksom en länksamling. Allt detta - länkar, kommentarer och referenser till andra - gör bloggen till en skärningspunkt i ett finmaskigt kommunikationsnät.

Hur formuleras och förgrenas detta pågående samtal i bloggosfären och var leder bloggarnas tentakler någonstans? Hur kan semiformella akademiska samtal om historia föras på nätet och vad är det för slags historia som produceras? Varifrån hämtas inspiration och kunskap? Vad bedöms som intressant, relevant och legitimt att skriva om? På vilka olika sätt kan ett sådant samtal föras? På vilket sätt påverkar de gränser - vilka förstärks och vilka försvinner? Hur betydelsefulla blir geografiska och sociala gränser och språkbarriärer? Vilken funktion fyller de? Det finns många frågor att ställa med utgångspunkt i dessa bloggar och de nätverk av historieproduktion som de är en del av och det vore spännande att få tillfälle att undersöka några av dem.

I ett större projekt fokuserat på att undersöka historieproduktionen på nätet ser jag akademikerbloggarna som en spännande del av detta i och med att de, genom sin förankring i akademin, står har en "legitimitetsstämpel". Att faktiskt fokusera på vilken roll de har och vad för slags kunskaper de producerar/reproducerar tror jag är viktigt. Genom att sedan jämföra det nät av kunskapsproduktion som de utgör en del i med andra typer av historieproduktion och historieanvändning på nätet kan man också dra intressanta slutsatser om var ifrån kunskaper hämtas, hur de sprids och omformuleras och vad för slags mening de tillskrivs. En möjlig utvidgning av en undersökning a historikerbloggarnas kunskapsproduktion skulle också kunna vara att titta på hur de i sin tur används av andra, dvs om/hur det som skrivs där plockas upp av andra och förs vidare till andra forum.

Viktoria Hörnlund, Annakim Eltén, Magnus Holmqvist och Anna Alwerud

Projektidé om Internet och historieskrivning

HT-biblioteken vill gärna delta i ovanstående projekt. Vi ser gärna att vårt deltagande om möjligt blir integrerat i ett större arbete där våra moment tillförs och kan fördjupa det andra arbetet. Våra förslag är därför vagt utformade och tanken är att de ska kunna appliceras efter vilka behov som uppstår i andra projektidéer eller som kan vara av intresse för institutionen i övrigt.

Vi har utarbetat tre lösa idéer:
• Forskningspublikationer som är Open Access

Förutom att undersöka vilken typ av forskningspublikationer (i första hand på svenska, danska, norska och engelska) som finns fritt tillgängliga på webben vore det även intressant att göra en uppskattning av hur resurserna används genom t.ex. länkanalys. Genom att titta på vilka metadata som används för att beskriva resurserna går det att få en bild av sökbarheten, och därmed den faktiska tillgängligheten av materialet.
Det går även att göra mer djupgående analyser av enskilda dokument för att få en bild av användningen, t.ex. kan man titta på antologin Hedersmord och göra en sammanställning och analys på information om nedladdningar, rankning i sökmotorer, beskrivning av metadatan, länkanalys etc. Ett annat material som kan vara av särskilt intresse för Historiska institutionen att beakta är tidskriften Scandia.
• Källmaterial och forskningsdata på nätet

Allt mer källmaterial digitaliseras och mycket av det finns fritt tillgängligt på nätet. Som en del av projektet kan ett urval göras (geografiskt eller tematiskt) och en inventering av vilket material som finns tillgängligt göras. Från materialet kan därefter en analys göras om vem som gjort materialet tillgängligt, hur nära originalet materialet är samt vilken metadata som används. Intressanta resurser kan därefter struktureras i exempelvis LibGuides eller Mitt Kursbibliotek.
Det vore också intressant att inventera om och i så fall vilka forskningsdata inom historieämnet som finns tillgänglig. Vem tillhandahåller dem och vilka metadatastandarder används för att beskriva dem?
• Historieskrivning som vänder sig till allmänheten

Med utgångspunkt i resurser som t.ex. finns samlade i olika länksamlingar kan man analysera hur de organiseras och hur de beskrivs i metadata samt i klartext. Hur resurserna rankas i sökmotorer samt en länkanalys av dem kan vara intressant. En resurssamling kan skapas för en speciell målgrupp eller inom ett specifikt tema.


Kenneth Johansson

Genus, sajter, communities och bloggar

Att Internet redan från början togs i bruk av olika sociala rörelser är känt sedan lång tid tillbaks. Olika mindre communities utvecklade tidigt sajter för att nå och knyta samman ännu fler människor från olika platser i världen; människor som delade samma intressen, samma politiska ideologier, samma mål. Med Internet behövde man inte stoppa sitt arbete vid nationsgränserna, utan nätverken växte till globala sammanflätningar av människor och organisationer.

För att hålla dessa nätverk levande används idag såväl vanliga hemsidor, som forum, bloggar, maillistor, Twitter, Facebook, och inte minst länkar till varandras sidor, etc. Bland de grupper som tidigt kom att använda sig av Internets möjligheter fanns feministiska organisationer, aktivister vars målsättning till exempel var att stoppa mäns våld mot kvinnor. Med åren har detta arbete växt till en global omfattning och har även kommit att inkludera världsomspännande organisationer som FN, WHO, med flera. De personer som för många år sedan började arbeta inom ett mindre nätverk har idag ibland fått uppdrag med auktorisation att resa jorden runt.

Det står helt klart att Internet varit mycket viktigt för dessa organisationers arbeten, både när det gäller att utveckla begreppen och teorierna och att skapa en global medvetenhet kring frågorna. Jag har valt ut fyra sajter och vill undersöka i vilken mån och hur det förflutna används i samtalen om genus, mäns våld mot kvinnor, etc. Hur används historisk forskning på dessa sajter och vilken forskning är det som används? Hur ser sammanlänkningen med andra sajter ut? Är den nationell eller internationell?

Jag kommer att undersöka följande:

- ROKS, som för några år sedan anklagades för åsikten att män är djur och som sedan dess har försökt återuppbygga ett förtroende;

- bloggen 530 742 skäl* som drivs av Tjejjoeren.se, en blogg som ger unga tjejer möjlighet att direkt komma till tals på en sajt som fått allt större uppmärksamhet;

- sajten Män för jämställdhet som leds av socialdemokraten Tomas Wetterberg. Denne driver själv en blogg – Tomas Wetterbergs blogg – och finns med på socialdemokraternas samlingsblogg. Män för jämställdhet är en del av det globala nätverket Men engage.


Klas-Göran Karlsson

Mitt ämnesområde skulle kunna vara kommunism och nazism i Rysslands virtuella historiekultur. Jag har berört området bl.a. i ”Russian Nationalism, Antisemitism, and the Ideological Use of History”, i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (eds.), The Holocaust on Post-War Battlefields. Genocide as Historical Culture (2006), och i ”The Reception of the Holocaust in Russia: Silence, Conspiracy, and Glimpses of Light”, i Joanna Michlic & John-Paul Himka (eds.), Bringing the Dark Past to Light: The Reception of the Holocaust in Post-Communist Europe (2010). Som i andra länder lever de höger- och vänsterextrema ideologierna i Ryssland i högönsklig välmåga på nätet, i nära förbindelse med motsvarande internationella rörelser. Inblandade är inte bara marginaliserade extremistiska grupperingar, utan även etablerade individer och grupper inom politik, vetenskap och kulturliv. Rysk-nationalistiska förintelseförnekare har ett utvecklat samarbete med den internationella ”denial”-rörelse som främst representeras av IHR, International History Review. Mitt bidrag till forskningsprojektet inriktas på att i ett jämförande perspektiv analysera

1) hur ”Auschwitz” och ”Gulag” representeras, tolkas och brukas i rysk virtuell historiekultur;

2) hur kommunism och nazism relateras till varandra i nättexter av olika slag;

3) hur utvecklingen i det nutida Ryssland i framställningar på Internet anses förhålla sig till kommunism och nazism, och till företeelser kopplade till dessa ideologier och rörelser.

Jens Ljunggren

Historiens offer på nätet

Frågan om hur olika folkmord bearbetas har varit ett huvudtema i de senaste årens historiebruksforskning. Folkmorden har sin plats också på nätet i ett flertal olika forum. Det här projektet skall handla om ”offersidor”, dvs. nätsidor som ägnar sig åt folkmordens offer. Söker man på nazismens respektive kommunismens offer finner man flera nedslag. Ofta är det organisationer som står bakom sådana sidor, organisationer med den uttalade uppgiften att företräda folkmordens offer. De ägnar sig åt upplysningsarbete, diskussion, lobbyverksamhet och åt att samla in pengar till verksamheten. Det kan också röra sig om mindre formaliserade fora som bloggar och enklare informations och diskussionssajter. Uppgiften att bevara minnet av respektive folkmord är framträdande.

Syftet med detta projekt är att i jämförande perspektiv undersöka historiebruket på offersajter kommunismens respektive nazismens offer. Den centrala frågar är vilken sorts historia dessa sidor förmedlar samt vilket inflytande de har. Viktiga aspekter att uppmärksamma blir:Vem står bakom dem och vem vänder de sig till? Vem kommer till tals på dessa sidor? Hur ser den historia ut om förmedlas? Vilken relation har de till vetenskapssamhället – formellt, personellt och innehållsligt? Vilken eller vilka andra referensramar är aktuella – politik, populärkultur osv? För att förstå historiebruket på dessa sidor är det också nödvändigt att analysera hur de kommunicerar med sina läsare. Hur tilltalas och definieras läsaren och vilken relation upprättas mellan avsändare och mottagare? Vilka retoriska grepp använder sidorna?

En hypotes som jag har är att dessa sidor i stor utsträckning representerar vad Klas-Göran Karlsson i sin historiebruksmodell kallat för ett moraliskt historiebruk, och därmed sammanhängande också en aktörsorienterad historieskrivning. Särskilt tydligt är detta på den påkostade sidan Victims of Communism Memorial Foundation där läsaren uppenbarligen bjuds in till att bli en historisk aktör och till att spela en hjälteroll genom att skänka pengar. Läsaren uppfodras till ett moraliskt ställningstagande.


Magnus Olofsson

En undersökning av internetforum som handlar om militärhistoria tror jag hade kunnat säga mycket om dagens internetbaserad historiekultur, inte minst med tanke på det stora (manliga?) intresset för detta. Bara att ta reda på vilka som finns och vad de handlar om ... jag är själv med i ett par, men har ingen överblick.

På dessa diskuteras en del stort men också mycket vädligt, väldigt smått, ofta av kalenderbitarkaraktärer.

Att skapa en bild av "vanliga" människors historieproduktion på internetforum tror jag hade kunnat vara fruktbart.

En mer specifik fråga man kan titta på är till exempel synen på tredje riket och Wehrmacht (alternativit slaveriet och sydstaternas armé): klart är att det finns en stor beundran för Wehrmacht och SS som mycket kompetenta krigsförande organisationer. Men hur kopplas detta till det vidare sociala sammahanget med Hitler krigföring och judeutrotningen - gör det de alls. Väldigt vanlig bland internetsidor om axelmakternas krigföring är "disclaimers" om att man så klart inte är nazist, inte försvarar japanernas krigsbrott otc, "men ...". Frågan är i vilken utsträckning detta bara är läpparnas bekännelser eller inte.

Fredrik Persson

Historiker och andra historieproducenter

Att de breda föreställningarna om det förflutna framförallt präglas av andra historieproducenter än professionellt och/eller pedagogiskt skolade historiker är inte ett för vår digitala tidsålder nytt fenomen. Historikerns möjlighet att agera (reviderande) gatekeeper var tämligen begränsad också i relation till ”äldre” modern populärkultur som film och tv. Internet har dock förändrat möjligheterna till och spelreglerna för hur kritisk interaktion mellan alternativa historieproducenter och historiker kan se ut. Dessa nya symbiotiska tillstånd skulle kunna ligga till grund för fallstudier i nedanstående riktning:

De alternativa historieproducenterna som vetenskapens kritiska kontrollanter

Inte sällan när historieförmedling i ny digital form diskuteras separeras alternativa historieproducenter (drivna av exempelvis existentiella eller politiska behov) från historievetenskapen med vattentäta skott. I själva verket följer de alternativa historieproducenterna ofta den vetenskapliga forskningen mycket noga, och har genom den digitala tekniken nu en möjlighet att inför bred publik bekantgöra sina kritiska kommenterar. Valfri ”historietråd” på Flashback eller bloggar rörande ett visst historiskt tema vittnar om detta.
Nya förmedlingsmöjligheter för de professionella historikerna

Möjligheterna att fungera som rättande och reaktiv gatekeeper är redan tämligen små för de professionella historikerna. De har inte ökat i och med Internets oöverskådliga flyktighet. Däremot har den digitala tekniken inneburit möjligheter att kommunicera forskning och vetande utan att ta omvägen över eller begränsas av etablerade mediekanaler. Genom att lyfta fram ett par internationella exempel på sådana plattformar kan möjligheter undersökas och diskuteras, samtidigt som grunden för ett motsvarande svensk projekt läggs.


Anna Rosengren

Den webbaserade offentlighetsprincipen – möjlighet eller hot?

Oavsett vilken sorts historieforskning som bedrivs – av professionella forskare eller amatörer, med öppen publicering på internet eller i mer slutna traditionella medier – så ökar betydelsen av digitalt källmaterial i Sverige. Stora delar av detta digitala källmaterial baseras på allmänna handlingar, d.v.s. handlingar som uppkommit inom ramen för offentlighetsprincipen. Historiker har alltid använt sig av offentligt material i sin forskning, men när allmänna handlingar nu blir tillgängliga via internet innebär det mycket stora fördelar både för forskare och enskilda. Emellertid har också risker med att tillgängliggöra personliga uppgifter ur allmänna handlingar på internet påtalats. Projektförslaget tar sin utgångspunkt i mötet mellan å ena sidan historieskrivningen, och å den andra den ”webbaserade offentlighetsprincipen”, d.v.s. tillgängliggörandet av allmänna handlingar med personliga uppgifter som lagts ut på internet.

Invändningar mot personliga uppgifter ur allmänna handlingar på internet har främst gällt privata intressenter såsom ratsit.se, eniro.se, hitta.se och birthday.se . Dessa företag tillhandahåller uppgifter ur offentliga register (t.ex. folkbokföringsregistret och beskattningsdatabasen), i allmänhet i form av en betaltjänst. Såväl Datainspektionen som Skatteverket har riktat kritik mot det sätt på vilket personliga uppgifter används av dessa företag och har framhållit behovet av att ”stärka skyddet för den personliga integriteten” respektive att ”skyddet för den personliga integriteten satts ur spel på kreditupplysningsområdet”.

När det gäller historiskt källmaterial med upprinnelse i offentlighetsprincipen är fördelarna uppenbara. Till de viktigaste allmänna handlingar som nu finns åtkomliga via internet hör fotografier ur kyrkoböcker som tillgängliggörs av såväl privata som offentliga organisationer. Många andra initiativ har också tagits. Exempelvis har den privata organisationen Arkiv Digital som ambition att ”fotografera mantalslängder, domböcker, bouppteckningar, militära rullor, fängelsehandlingar, 1900-tals material m.m. Listan kan göras hur lång som helst”. ”Stockholmskällan”, som sorterar under Stockholms stadsarkiv, har publicerat en mängd dokument ur sina arkiv och Demografisk Databas Södra Sverige, DDSS, gör uppgifter om enskilda individer sökbara via internet. Listan över fördelar med att på detta sätt tillgängliggöra arkivmaterial på internet kan göras lång. Datainspektionen har emellertid i ett yttrande om folkbokföringsuppgifters tillgängliggörande också pekat på vissa risker med att personliga uppgifter om hälsa eller adoption publiceras även efter det att den sjuttioåriga sekretessregeln upphört att gälla.

Forskningsuppgiften består i att närmare analysera vilka diskussioner kring offentlighetsprincipen som mötet mellan historieskrivning och en webbaserad offentlighetsprincip har givit upphov till. De huvudsakliga frågeställningarna gäller:

• Vilka aktörer har varit engagerade i frågor som rör publicering av personliga uppgifter i historiska källmaterial baserade på offentlighetsprincipen?

• Vilka argument har varit vanligt förekommande när dessa frågor har behandlats?

• Hur har aktörerna förhållit sig till eller omtalat offentlighetsprincipen?

Det tänkta materialet utgörs av de identifierade aktörernas dokumentation i ovanstående frågor, samt, om komplettering behövs, av personliga intervjuer. Undersökningsperioden är planerad att ta sin utgångspunkt vid millennieskiftet 2000 och löpa fram till nutid.

Henrik Rosengren

Historia, humor och http - historisk satir på nätet

Forskningsidén syftar till att genomföra en kulturhistorisk studie av satirer och humoristiska anspelningar på historiska händelser och artefakter på nätet samt receptionen av dessa yttringar. Få historiska undersökningar av skrattet som kulturhistoriskt fenomen har genomförts i Sverige. Ett undantag är Eva Österberg som i en essä om skrattets och lekens historia resonerar kring skrattets funktion och skepnad över tid. Skrattet kan betraktas som kulturellt betingat och kan ha en mängd funktioner. Inte sällan fungerar skrattet både som en kritik, exempelvis av politiska utspel eller ett samhällssystem, och som en yttring av igenkännande och gemenskap. Det är särskilt intressant att studera Internet som plattform för dessa båda funktioner. Hur kan skrattet förstås utifrån nätets globala karaktär? Sett ur en längre tidsperiod – har skrattet få en starkare universell karaktär än tidigare? Förenar eller splittrar skrattet?

Studien måste begränsas både ur källsynvinkel och i relation till ämnesinriktningen. En avgränsning är att koncentrera studien på satir och humor som är relaterat till historiska händelser och artefakter och eventuellt de som är relaterade till Nazityskland. Hitler och det nazistiska Tyskland har allt sedan Charlie Chaplins Diktatorn varit källor till ironiseringar och humoristiska förvrängningar. Internet innebär ur den synvinkeln inget nytt. Senast har de humoristiska förvanskningar av filmen Der Untergang som florera på YouTube diskuterats flitigt på nätet och till dels i pressen. I de olika versionerna byts textningen av Hitlers raseriutbrott mot de generaler som ska försvar Berlin ut till att exempelvis handla om Star Trek-filmerna istället för försvaret av Berlin.

Även om historisk satir inte är något nytt fenomen innebär den tekniska utvecklingen en del viktiga förändringar, exempelvis att de humoristiska anspelningarna/förvrängningarna får en större spridning än tidigare och att i princip vem som helst med enkel teknik kan konstruera förvrängningar som den tidigare nämnda YouTube-varianten samt lägga ut humoristiska texter och bilder. Kanske är det även så att tröskeln för vad som är tillåtet att skämta om har sänkts i och med Internet. Möjliga källor, förutom YouTube, skulle kunna vara sajter som är inriktade på humor med historisk koppling och lärare som lägger ut sina elevers/studenters felaktiga svar på historieprov.

Någon heltäckande studie är förstås omöjlig att göra, men förhoppningsvis är det möjligt att utifrån Internet diskutera skrattet och den historiska satiren som kulturhistoriska fenomen i det globala århundradets tidevarv.


Kim Salomon


Hanne Sanders

Historia på nätet

Jeg kunne tänke på at se på hvilken plads og funktion historien og historiske argumenter har på aktuelle blogger. Problemet er at have et sådant overblik over disse blogger at man kan göre et systematisk udvalg. Det er måske egentlig umuligt. Det må i al fald diskuteres – isår med mennesker som anvender blogger i sin hverdag. Måske gälder det snarere om at google på visse ord og begreber og se hvor man havner.

Jeg ville gerne fölge blogger om aktuelle politiske spörgsmål, f.eks. miljöspörgsmål. Måske kan man göre det större med diskussioner om demokrati og ligestilling. Dette må gennemtänkes mere. Det er muligt at man skulle kunne se, hvilke typer af argumenter som kan erstatte historiska argumenter (f.eks. moral, videnskab, politik). Det interessante er hvilken plads historien har disse hurtige, korte og holdsnings- og handlingsfyldte udtalelser på nettet. Desuden er det flere eller i al fald andre grupper af mennesker som kommer til udtryk i blogger end i den mediediskussion i avsier etc, som historikere har analyseret i längere tid. Jeg vil ikke sige at det er mere folkeligt, men i al fald folkeligt på en anden måde. Dette kräver yderligere overvejlser over hvad der adskiller blogger fra normale debatmuligheder i demokratiske samfund som Danmark og Sverige.

Jeg kunne tänke mig at sammenligne i al fald danske og svenske blogger, måske også andre landes. Nettet er jo globalt, men er det også globalt i praksis eller udvikler der sig nationale former, som f.eks. bygger på den måde man mere bredt anveder historien og historiske argumenter i f.eks. dansk og svensk politisk debat og folkelig kultur? Hvis det virkelig er gärnseoverskridende, er det interessant, hvordan dette gränseoverskridende resultat ser ud. Man kunne forestille sig at historien forsvandt i dette historielöse medie, men det tror jeg ikke, da historie er en så vigtig del af menneskers måde at forholde sig til nutiden og isär for at argumentere for fremadrettede handlinger.

Hvis det er muligt at få et generationsperspektiv ind, ville det väre interessant. Er dette en måde at komme närmere unge menneskers anvendelse af historien? Jeg har ikke tilsträkkelig god viden om blogger for at kunne afgöre om det går at se aldersforskelle mellem dem som har bloggerne og anvender dem. Blogger anvendes vel af holdningsskabere i alle aldre.

Lina Sturfeldt

Digital historiekultur

Efter att ha prövat några olika döda infallsvinklar skulle jag nu vilja utforska föreställda nationer eller konstruktioner av nationalism på nätet. Den traditionella historieskrivningen som den presenteras i skolan etc. är av hävd nationell (ofta nationalistisk) och skrivs utifrån ”segrarnas perspektiv”. Nätet erbjuder ett forum för andra och motstridiga röster. Freds- och konfliktforskaren Mary Kaldor (2002. 2006, 2008) hävdar att den så kallade nynationalismen mobiliserar genom att utnyttjar nya globala medier (främst internet), som på ett plan utmanar och omdefinierar gränserna för den nationella gemenskapens omfattning och omfång, samtidigt som dessa historieproducenters syn på vad som utgör en nation är mycket traditionell och ofta baserad på föreställningar om blodsrätt och historisk tillhörighet till ett visst territorium. Föreställningar om historien blir här ett centralt verktyg för att formulera politiska mål och visioner och legitimera rätten till nationellt självbestämmande. Kaldor har främst studerat nya eller aspirerande nationer i Östeuropa/forna Jugoslavien, men jag föreställer mig att problematiken också skulle kunna tillämpas på olika regionala eller etniska minoriteter som upplever sig misstolkade eller förbisedda i den ”stora” nationella historieskrivningen (för svensk del t ex samer, skåningar…) Centralt blir att undersöka hur historien skrivs (om), vem/vilka som skriver historien och i vilket syfte samt naturligtvis innehåll och form: hur skapas en virtuell, alternativ nations historia i text och bild (kartor, ortnamn etc.)? Är den här typen av nynationalism per definition revanschistisk och aggressiv med en konservativ historiesyn, som Kaldor hävdar? Ett intressant alternativ vore att se vem som skriver ”döda” nationers historia på nätet idag och hur den ser ut. Vilka samtida föreställningar om det förflutna formuleras i relation till exempelvis gamla tyska områden i Östeuropa eller de forna öststaterna (DRR, Sovjet)?

Charlotte Tornbjer


Martin Wilson

Wikipedia och historien

Mitt nuvarande forskningsprojekt (som ska mynna ut i en licentiatuppsats) ligger väl i linje med det projekt som Kim Salomon och Kenneth Johanson initierade hösten 2009. Jag är intresserad av hur människan och människans relation till historien förändrats i och med att informations- och kommunikationsteknik, IKT, har utvecklats. Ett sätt att närma sig problematiken är att analysera historieskrivningen i Wikipedia.

Wikipedia är en tämligen avgränsad del av IKT-utvecklingen. Merparten av Wikipedia består av text. De illustrations- och simulationsmöjligheter som IKT möjliggjort används i väldigt liten utsträckning. Det som gör Wikipedia intressant i det här sammanhanget är alltså inte att Wikipedia är ett avancerat IKT-redskap. Istället är det förmedling och konsumtion av historia som står i fokus för mina studier. Texter om historia produceras på ett nytt sätt i och med att vem som helst kan redigera ett uppslagsord. Wikipedias artiklar konsumeras i stor omfattning, inte minst av elever. Studier av Wikipedia kan således öka kunskapen om hur IKT påverkar människans relation till historien.

Jag är i nuläget inte helt på det klara med exakt hur mitt eventuella bidrag till en antologi skulle kunna se ut. I min licentiatuppsats kommer den teoretiska grunden att fokuseras kring berättelsebegreppet. Ett alternativ är därför att välja ut någon berättelse för att visa på både kontinuitet och förändring när traditionella berättelser hamnar i det moderna uppslagsverket Wikipedia. Det här alternativet känns roligast just nu. Ett annat alternativ är att skriva en text om källkritik och Wikipedia. En sådan text skulle vara mer praxisnära, närmre min gymnasielärarevardag. Möjligen kan en sådan mera praktisk text vara intressantare för exempelvis studenter och lärare. Jag kan också avslutningsvis tänka mig att studera någon annan aspekt av IKT som jag kommit i kontakt med, men som jag ännu inte har haft möjlighet att fördjupa mig i. De högerextrema webbplatserna http://sv.metapedia.org/wiki/Huvudsida och http://nordisknu.wordpress.com/ är exempel på det sistnämnda.

Ulf Zander

Wikipedias varningstrianglar eller drömmen om det värderingsfria uppslagsverket
En del av arvet från 1700-talets encyklopediska tradition är metaforen ”kunskapens träd”. Idé- och lärdomshistorikern Robert Darnton har understrukit att denna liknelse är ett uttryck för tanken att kunskapen växer till en organisk helhet även om grenverket vetter åt vitt skilda håll. Encyklopedisterna var förvisso medvetna om att deras träd var ett av många tänkbara, men de önskade icke desto mindre att just detta träd skulle få kraftiga rötter och växa sig stort och mäktigt. Hos många av deras efterföljare stärktes tron på att det var möjligt att odla endast ett träd. Med dess hjälp skulle man med stor visshet kunna uttala sig både om världen av idag och av igår. I en jämförelse mellan Nordisk Familjebok och Nationalencyklopedin konstaterar historikern Lennart Lundmark att det fanns ett annat, självsäkert tonläge när 1900-talet var ungt. Det har successivt tonats ned under 1900-talet och bland annat resulterat i att den tidens nationella myter har nedmonterats. Några tydliga efterföljare till dem har inte uppstått. Vi var därför i det tidiga 1990-talet tillbaka hos de franska encyklopedisterna och deras insikt om att det kunde finnas många kunskapsträd. Att de sammanfattande slutsatserna är osäkrare idag än de var för 100 år sedan ledde Lundmark till slutsatsen: ”Allt detta är väl känt och diskuterat i historiekretsar, men det uppenbaras sällan så tydligt som i ett uppslagsverk”, för att citera Lennart Lundmark (SvD 16/8 1996).

I många sammanhang har Wikipedia lyfts fram som ett kvalitativt nytt fenomen i den encyklopediska traditionen. I flera avseenden stämmer det. Det är inte längre givet att det är ledande specialister som skriver uppslagsord, där vart och ett av orden får ett visst utrymme beräknat i relation till andra uppslagsord. I stället är Wikipedia öppen för de allra flesta, och de kan skriva i stort sett obegränsat. Faller inte artikeln näste läsare i smaken kan denne redigera artikeln eller skriva en helt ny.

Men hur förhåller sig merparten av Wikipedias skribenter till de traditionella ideal som uppslagsverken under lång tid har varit baserade på? Annorlunda och mer preciserat uttryckt: vilka slags artiklar med historiskt innehåll förses med varningstrianglar, en markering av att uppslagsordet är omstritt av ett eller annat skäl? Min tanke är att välja ut ett antal uppslagsord från olika historiska discipliner för att studera likheter och skillnader. Är det givet att artiklar av socialhistorisk karaktär anses vara mer ”objektiv” och värderingsfri än artiklar som berör nationella trauman, vilka oftare placeras in i den politiska sfären? Vidare är en intressant fråga hur Wikipedias skribenter förhåller sig till artiklar med ideologiskt innehåll.

Johan Östling

Jag har en idé om att analysera universitetshistoriska jubileer på nätet, med fokus på Humboldtuniversitetets förestående 200-årsjubileum. Efter att ha undersökt saken närmare visar det sig dessvärre svårt att genomföra. Det material som finns är varken tillräckligt omfattande eller rikt för att man skall kunna göra en intressanta analys. Framför allt är det svårt att se hur jag skulle kunna komma med ett bidrag till hur den digitala historieskrivningen ser ut.

Jag är för tillfället renons på idéer och avvaktar därmed tills vidare att engagera mig inom projektet. Själva grundproblemet är dock så intressant att jag gärna vill hålla mig à jour. Kanske kan jag finna en bättre idé, eventuellt i anslutning till något biografiskt. I sådana fall återkommer jag förstås.


Joachim Östlund

Kampen om Karl

På nätet går det bra för Karl XII – två mycket ambitiösa hemsidor strider nämligen om att uppmärksamma denna kung. Den ena sidan heter Karlxii.se och den andra heter Kungkarl.se. Båda är påkostade, ambitiösa och de uppdateras kontinuerligt. Men vilken historia vill dessa hemsidor berätta med hjälp av Karl XII och talar man om samma kung?
Ser man till Karlxii.se så utgör historieproduktion, kritisk diskussion och minneskultur stommen. Riktigt hård kritik kan exempelvis riktas mot vad man anser vara slarvig forskning och mot författare som försöker använda karl XII i oseriösa syften, ex. kommersiella och för att få uppmärksamhet. Sidan ägs av författaren Peter From och den skapades, som han själv skriver, som en förlängning på hans egna böcker. Sajtens ambition beskrivs vara ”fokuserad på kvalitativa artiklar om det karolinska skeendet”. 11 skribenter är knutna till sidan och bland dessa hittar man även personer från Ryssland och England. Enligt From är sidan välbesökt – i topp-10 i Norden för webbplatser med historiskt innehåll. Den höga ambitionen märks även av att källmaterial från karolinsk tid publiceras (300 år gamla nyheter, dvs. främst rapporter om kriget från ”Post och inrikes tidningar”).

Kungkarl.se är uppbyggd på ett annorlunda sätt. Designen är mer aptitlig och det är lättare att använda sidan. Innehållet bygger på olika intervjuer utförda av sidans huvudansvarige, Anders Wesslén. Även krönikor, recensioner och artiklar om historiografi, teori och historiefilosofi går att finna. Jämfört med Karlxii.se är tonen mer lättsam och sidan tar bl.a. upp frågor om historiebruk kring Karl XII.

Några frågor som kan diskuteras och jämföras mellan sidorna:

Tar sidorna upp ”problematiska uppfattningar” kopplade till kung-och-krig-historia, och om, hur gör man då för att komma runt dessa associationer? Vilka visuella representationer kommer till användning och vad betyder detta för användarupplevelsen. Vilka attityder väcks via ordval, tonfall och argumentationsteknik: hur påverkar detta historiesynen etc? Vilket minne levandehålls och hur ser diskussionerna kring detta ut i kommentatorsfälten? Vad betyder de länkar som förekommer för helhetsuppfattningen? Hur använder man publicerat källmaterial: källkritiskt eller emotionellt? Skribenterna knutna till Karlxii.se har en tydligt kritisk hållning till sitt ämne och de kommenterar publicerade texter (böcker, tidningsartiklar m.m.) som gör anspråk på att säga något om Karl XII. Noterbart är dock att svenska avhandlingar eller artiklar i svenska tidskrifter som publiceras med kopplingar till stormaktstiden inte uppmärksammas. Vilken position intar dessa sidor inför olika historiska medvetanden: populära, vetenskapliga etc? Flera skribenter är professionella historiker: vad betyder det då när de legitimerar sidan med en populär ambition? Vilka är de viktigaste skillnaderna mellan dessa sidor och vad är man överens om?